Vad är det som gör dig till den du är? Varför skiljer sig människor så mycket åt i sitt beteende, sina känslor och tankar? Enligt Sigmund Freud börjar personlighetsutvecklingen i den tidiga barndomen och går igenom en rad psykosexuella faser.
Freud menade att barn konfronteras med inre konflikter och drivkrafter i olika utvecklingsstadier. Han menade att det sätt på vilket dessa konflikter löses avgör hur den vuxna personligheten utvecklas. Hans teori var revolutionerande, men också kontroversiell. Både på hans tid och inom den moderna psykologin väckte hans åsikter debatt.
Vad exakt innebar Freuds teori? Vilka faser urskiljde han? Och varför är denna teori fortfarande välkänd och inflytelserik trots all kritik? I den här artikeln tittar vi närmare på Freuds syn på personlighetsutvecklingen.
De psykosexuella faserna
Enligt Freud genomgår personligheten en rad olika stadier under barndomen. I vart och ett av dessa stadier fokuseras id:ets lustfyllda energi på ett specifikt område av kroppen, den så kallade erogena zonen. Det är kroppsdelar som reagerar känsligt på stimulans och som spelar en viktig roll i den psykologiska utvecklingen.
Läs också: Id, ego och överjag av Sigmund Freud
Freud kallade denna inre drift efter tillfredsställelse för libido och beskrev den som drivkraften bakom människans beteende. Han hävdade att ett barn upplever konflikter i varje skede. Enligt honom avgör det sätt på vilket denna konflikt löses i vilken utsträckning en person senare utvecklas på ett känslomässigt och socialt hälsosamt sätt. Enligt Freud kan en person som inte bearbetar en konflikt på rätt sätt utveckla en fixering, vilket innebär att man som vuxen sitter fast i egenskaperna från respektive fas.
Freud delade in den psykosexuella utvecklingen i fem faser:
- Den orala fasen (0–1 år) – Njutning och fokus ligger på munnen, såsom sugande och bitande.
- Den anala fasen (1–3 år) – Kontroll över tarmtömningen blir en central fråga och påverkar hur barnet lär sig disciplin och ordning.
- Den falliska fasen (3–6 år) – Barnet upptäcker fysiska skillnader mellan pojkar och flickor och börjar identifiera sig med föräldern av samma kön.
- Den latenta fasen (6–12 år) – De sexuella känslorna skjuts i bakgrunden och barnet fokuserar på social och intellektuell utveckling.
- Den genitala fasen (från puberteten och framåt) – Den sexuella energin riktas mot andra, och relationer utanför familjen blir viktigare.
Freud menade att problem i någon av dessa faser kan leda till specifika personlighetsdrag eller beteenden senare i livet. I de följande avsnitten går vi djupare in på varje fas och det inflytande Freud ansåg att de har på personlighetsutvecklingen.
Oral fas
Ålder: från födseln till 1 år
Erogen zon: mun
Den orala fasen (från födseln till cirka 1 år) kretsar kring sugande, ätande och munområdet som den främsta källan till njutning och tröst. Aktiviteter som att suga, munhålan och smaka ger en känsla av trygghet och njutning.
Enligt Freud utgör detta stadium grunden för tillit, tröst och anknytning. Eftersom barnet är helt beroende av vårdnadshavarna utvecklar det också en känsla av tillit och tröst genom oral stimulering. Den stora konflikten i den här fasen är avvänjningsprocessen: barnet måste långsamt lära sig att bli mindre beroende av amning eller flaska.
Anekdot: Ett barn som är hungrigt börjar genast gråta. Så snart det dricker från bröstet eller flaskan lugnar det ner sig. Om flaskan tas bort för tidigt protesterar han genom att gråta igen.
Fixering i den orala fasen
En fixering kan bero på för mycket eller för lite oral tillfredsställelse, t.ex. för tidig eller för sen avvänjning.
Fixering:
- Brist på oral tillfredsställelse (t.ex. för tidig avvänjning eller brist på komfort) kan leda till oral deprivation, som yttrar sig i form av beroende, osäkerhet och ett ständigt behov av bekräftelse.
- Överdriven oral tillfredsställelse (t.ex. för lång amning eller överdriven tröst genom matning) kan leda till oral fixering, vilket kan yttra sig som ett beroendebeteende och ett behov av munrelaterade vanor.
Problem på grund av fixering:
- Nagelbitning, rökning, tuggummituggande eller överdrivet ätande
- Beroende av andra för att få tröst och bekräftelse
- Pratar eller dricker i stressade situationer
- Överdriven godtrogenhet eller bara cynism
- Svårigheter med självständighet och att släppa taget om andra
Enligt Freud avgör den orala fasen i vilken utsträckning en person utvecklar tillit och hur han eller hon senare hanterar beroende och tröst. En fixering kan resultera i orala vanor eller känslomässigt beroende i relationer.
Anal fas
Ålder: 1 till 3 år
Erogen zon: kontroll av tarm och urinblåsa
Den anala fasen (1 till 3 år) handlar om kontroll och självständighet, särskilt i samband med toalettbesök. Barnet måste lära sig att kontrollera sin kropp, vilket kan leda till en känsla av självständighet och stolthet.
Enligt Freud påverkar föräldrarnas sätt att hantera detta hur barnet senare kommer att hantera disciplin, ordning och självkontroll. När föräldrarna hanterar toaletträningen tålmodigt och positivt utvecklar barnet en känsla av kompetens och produktivitet. Föräldrar som är för stränga eller för eftergivna kan däremot bidra till problematiska personlighetsdrag, enligt Freud.
Anekdot: Ett litet barn som håller på att bli pottränat kan vara mycket stolt när det går på pottan på egen hand. Men om föräldrarna är för stränga och blir arga vid en olycka kan barnet bli frustrerat och börja göra motstånd.
Fixering i den anala fasen
En fixering i detta skede kan orsakas av en alltför sträng eller tvärtom alltför slapp uppfostran när det gäller toaletträning och uppföranderegler.
Fixering:
- Alltför strikt toaletträning kan leda till en analretensiv personlighet, som kännetecknas av perfektionism, stelhet och överdriven renlighet.
- För slapp toaletträning kan leda till en anal-expulsiv personlighet, som yttrar sig i slarv, impulsivitet och en motvilja mot disciplin.
Problem på grund av fixering:
- Tvångsmässig prydlighet eller bara extrem slarvighet
- Överdrivet kontrollbehov och perfektionism
- Svårt att hantera auktoritet och disciplin
- Girighet eller bara överdriven generositet
- Rigiditet i tänkande och beteende
- Envishet och svårigheter att kompromissa
Enligt Freud utgör den anala fasen grunden för hur en person hanterar kontroll, disciplin och självständighet. En fixering kan leda till extrema beteenden, t.ex. en besatthet av ordning och regler eller tvärtom en total aversion mot struktur.
Fallisk fas
Ålder: 3 till 6 år
Erogen zon: könsorgan
I den falliska fasen börjar barnen upptäcka fysiska skillnader mellan män och kvinnor. Det är också i denna fas som de identifierar sig med den samkönade föräldern och lär sig vilka beteenden som är socialt önskvärda.
Freud menade att pojkar kan se sina fäder som rivaler om moderns kärlek, en process som han kallade Oidipuskomplexet. Pojken vill ha sin mor för sig själv och fruktar att hans far kommer att straffa honom för detta. Denna rädsla kallade Freud kastrationsångest.
När det gäller flickor talade Freud om elektricitetskomplexet, där en flicka attraheras av sin far och upplever rivalitet med sin mor. Freud föreslog att flickor i detta skede upplever penisavund, vilket innebär att de känner sig underlägsna eftersom de inte har ett manligt könsorgan.
Freud hävdade att flickor aldrig helt kommer över denna fas och att alla kvinnor förblir något fixerade. Denna idé kritiserades av många, bland annat av psykologen Karen Horney, som ansåg att Freuds teori var sexistisk. Hon hävdade att män i själva verket är avundsjuka på kvinnors förmåga att föda barn, något som hon kallade livmodersavundsjuka.
Anekdot: En liten flicka säger till sin mamma: ”När jag blir stor vill jag gifta mig med pappa!” Detta skulle enligt Freud vara en naturlig process i detta skede.
Fixering i den falliska fasen
En fixering vid den falliska fasen kan uppstå när ett barn utsätts för överdriven stränghet eller tvärtom för stor frihet när det gäller att upptäcka könsroller, identitet och sociala förväntningar. Detta kan leda till ett problematiskt beteende i vuxen ålder.
Fixering:
- Ett alltför strikt eller avvisande uppfostringsklimat kan leda till osäkerhet kring könsidentiteten och låg självkänsla.
- En alltför slapphänt eller idoliserande uppfostran kan leda till överdrivet självförtroende och narcissistiska drag.
Problem på grund av fixering:
- Överdriven narcissism och självupptagenhet
- Ständigt behov av bekräftelse och uppmärksamhet
- Problem med auktoritet och rivalitet
- Svårigheter med könsidentitet och sexuella relationer
- Tendens till överdrivet flirtande eller provocerande beteende
- Känslor av skuld eller skam kring sexualitet
Enligt Freud kan en olöst fixering i detta skede påverka hur en person uppfattar sig själv och andra i relationer, särskilt när det gäller självförtroende och sexualitet.
Latent fas
Ålder: 6 till puberteten
Erogen zon: sexuella känslor inaktiva
Den latenta fasen (6 år till puberteten) är en period då den sexuella energin tillfälligt får stå tillbaka och barnet fokuserar på sociala färdigheter, skolprestationer och vänskap. Under denna fas fortsätter överjaget att utvecklas och id-energin undertrycks. Barn fokuserar nu på intellektuell och social tillväxt.
Anekdot: en pojke som brukade leka mest med sin mamma går nu med i ett fotbollslag och fokuserar mer på vänskap med jämnåriga.
Fixering i den latenta fasen
En fixering i detta skede kan uppstå på grund av social utstötning, brist på känslomässigt stöd eller för lite utrymme för att utveckla sociala färdigheter.
Fixering:
- Brist på social interaktion kan leda till blyghet och svårigheter med relationer senare i livet.
- Överdriven betoning på prestation och disciplin kan leda till perfektionism och ett överdrivet behov av bekräftelse.
Problem på grund av fixering:
- Svårigheter med sociala färdigheter och att skapa vänskapsband
- Bristande självförtroende i sociala situationer
- Anknytningsångest eller svårigheter med känslomässig intimitet
- Överdrivet fokus på arbete eller intellektuell prestation på bekostnad av sociala relationer
- Problem med samarbete och gruppdynamik
- Undertryckande av känslor och svårigheter att uttrycka sig själv
Enligt Freud är den latenta fasen viktig för utvecklingen av sociala färdigheter och självförtroende. En störning under denna period kan leda till att en person får svårt med sociala relationer och känslouttryck senare i livet.
Genital fas
Ålder: pubertet till död
Erogen zon: sexuella intressen hos vuxna
Enligt Freud utgör den genitala fasen (pubertet till vuxen ålder) det sista steget i den psykosexuella utvecklingen. Från puberteten och framåt blir libido aktiv igen och individen utvecklar ett starkt sexuellt intresse för andra. Medan fokus i tidigare faser låg på individuella behov, växer i denna fas intresset för vuxensexualitet, ömsesidiga relationer och socialt ansvar.
Freud menade att om de tidigare faserna har genomförts på ett bra sätt utvecklar en person i denna fas en balanserad, varm och omtänksam personlighet.
Anekdot: En tonåring känner sig allvarligt förälskad för första gången och upplever starka känslor i en romantisk relation.
Fixering i den genitala fasen
Problem i detta skede uppstår på grund av känslomässiga, relationella eller sexuella problem i tonåren.
Fixering:
- En brist på sund sexuell och känslomässig utveckling kan leda till ångest eller osäkerhet i relationer.
- Överdrivet undertryckande av sexuella känslor kan resultera i en distanserad eller hämmad inställning till intimitet.
- En överdriven fixering vid sexuell aktivitet kan leda till tvångsmässigt beteende inom detta område.
Problem på grund av fixering:
- Svårigheter att etablera och upprätthålla intima relationer
- Osäkerhet eller ångest kring sexualitet och intimitet
- Känslomässig avskildhet eller bindningsångest
- Överdrivet beroende av andra i relationer
- Problem med empati och att skapa jämlika relationer
- Sexuella hämningar eller bara promiskuöst beteende
Enligt Freud är en lyckad övergång till den genitala fasen avgörande för att utveckla sunda och mogna relationer. En fixering vid detta stadium kan leda till att en person får svårt att balansera sina egna och andras behov i relationer och sociala situationer.
Vetenskaplig kritik
En av de främsta invändningarna mot Freuds teori är att den är svår att testa vetenskapligt. Begrepp som libido och fixering är inte mätbara, så det finns inget objektivt bevis för att de verkligen existerar. Freud baserade sina idéer till stor del på fallstudier av vuxna patienter snarare än systematiska studier av barn. Det gör det svårt att bevisa att vissa beteenden i vuxen ålder faktiskt kan spåras tillbaka till upplevelser under en viss fas i barndomen.
Freuds förutsägelser är dessutom ofta alltför vaga. Hur kan man med säkerhet säga att en viss vana eller rädsla i vuxen ålder direkt kan härledas till en konflikt i den orala eller anala fasen? Tidsspannet mellan orsak och verkan är för långt för att man ska kunna dra några säkra slutsatser. Mycket modern psykologisk forskning har ifrågasatt eller till och med helt motbevisat Freuds idéer.
Överdriven betoning på sexualitet
Freud såg sexualiteten som den främsta drivkraften bakom mänskligt beteende. Denna uppfattning kritiserades eftersom den tog liten hänsyn till andra faktorer som t.ex. sociala och kulturella influenser. Moderna psykologer betonar att personlighetsutvecklingen är mycket bredare och att saker som anknytning, föräldraskap och kognitiv utveckling är minst lika viktiga. Freuds teorier ger en ensidig bild av varför människor beter sig som de gör.
Feministisk kritik
Freuds teori fokuserar starkt på mannens utveckling och tar liten hänsyn till kvinnans psykosexuella utveckling. Begrepp som penisavund ses av många psykologer som föråldrade och sexistiska. Feministiska tänkare som Karen Horney påpekade att Freuds idéer i huvudsak byggde på ett manligt perspektiv och att han inte tog tillräcklig hänsyn till kvinnors psykologi.
Freud hävdade t.ex. att flickor känner sig underlägsna pojkar under den falliska fasen eftersom de inte har någon penis. Horney vände på detta och introducerade idén om livmoderns svartsjuka: Män skulle känna sig underlägsna just för att de inte kan få barn. Detta visar att Freuds teorier var starkt påverkade av hans egen tid och sociala attityder.
Kulturell och antropologisk kritik
Freuds teorier byggde till stor del på observationer i ett västerländskt, patriarkaliskt samhälle. Han tog knappt hänsyn till kulturella skillnader i uppfostran och familjedynamik. Antropologisk forskning har visat att inte alla kulturer följer samma utvecklingsmönster.
Antropologen Bronisław Malinowski studerade till exempel öborna på Trobriandöarna och fann att Oidipuskomplexet var sällsynt där. I deras kultur var fadern en mindre dominerande figur i barnuppfostran, så pojkar upplevde inte rivalitet med honom. Detta tyder på att Freuds teori inte är universellt tillämplig och att uppfostran och kultur spelar en mycket större roll för personlighetsutvecklingen än han trodde.
Beslutsamhet och brist på flexibilitet
Freuds teori ses ofta som alltför deterministisk. Han menade att upplevelser i den tidiga barndomen bestämmer personligheten senare i livet. Det innebär att om någon utvecklar ett problem ska orsaken alltid sökas i barndomen.
Den moderna psykologin visar att personligheten utvecklas under en hel livstid. Människor kan förändras genom nya erfarenheter, terapi och personlig utveckling. Freuds synsätt lämnar lite utrymme för denna flexibilitet och tar för lite hänsyn till möjligheten att människor kan förändras under livets gång.
Psykosexuell utveckling och homosexualitet
En annan kritikpunkt är att Freuds teori främst fokuserar på den heterosexuella utvecklingen och i stort sett ignorerar homosexualitet. Hans modell antyder att heterosexualitet är det ”normala” resultatet av den psykosexuella utvecklingen och att homosexuella preferenser är en avvikelse från denna process.
Freud själv hade dock en mer nyanserad syn på homosexualitet än många av sina samtida. Han ansåg inte att homosexualitet var en sjukdom och avvisade försök att ”korrigera” sin egen sexualitet. I ett berömt brev från 1935 skrev han till en mor som frågade honom om han kunde behandla hennes homosexuelle son:
”Homosexualitet kan inte kategoriseras som en sjukdom, utan vi ser det som en variation i sexuell funktion orsakad av olika sexuell utveckling.”
Även om Freud inte såg homosexualitet som en störning fortsatte hans teori att utgå från att heterosexualitet var normen. Modern psykologi ser nu sexualitet som något som till stor del påverkas av biologiska och genetiska faktorer, snarare än en avvikelse från en standardiserad utvecklingsväg.
Freuds bestående inflytande på psykologin
Trots många kritiker är Freud fortfarande en av de mest inflytelserika personerna inom psykologin. Många av hans teorier har modifierats, kritiserats eller till och med förkastats, men kärnan i hans arbete, att tidiga erfarenheter har ett djupgående inflytande på personligheten, är fortfarande erkänd.
Freud introducerade begrepp som det omedvetna, försvarsmekanismer och inre konflikter, vilka har legat till grund för många moderna psykologiska teorier och terapier. Även om hans psykosexuella faser inte tas bokstavligt, har hans arbete permanent förändrat vårt sätt att tänka på psykologisk utveckling.
Även om få moderna psykologer fortfarande fullt ut ansluter sig till Freuds modell för den psykosexuella utvecklingen, har hans arbete på ett viktigt sätt bidragit till vår förståelse av människans utveckling. Hans kanske största arv är idén om att omedvetna influenser spelar en stor roll för människans beteende. Denna insikt har inte bara påverkat psykologin, utan även områden som litteratur, konst och filosofi.
Freuds teori betonade också vikten av tidiga upplevelser. Även om det exakta inflytandet av tidiga och senare upplevelser fortfarande är kontroversiellt, erkänner utvecklingspsykologer att händelser i barndomen spelar en avgörande roll och kan ha en bestående inverkan på en persons liv.
Samtida psykoanalytiska teorier om personlighetsutveckling fokuserar mindre på Freuds ursprungliga psykosexuella stadier och mer på internaliserade relationer och interaktioner. De undersöker hur människor upprätthåller sin självkänsla och hur tidiga relationer påverkar vårt sätt att interagera med andra senare i livet. Dessa moderna insikter har vuxit fram direkt ur de modeller som Freud en gång introducerade. Detta visar att hans arbete, trots all kritik, fortfarande har ett oumbärligt inflytande på psykologin.
Slutsats
Freuds teori om den psykosexuella utvecklingen är fortfarande en av de mest kända och kontroversiella teorierna inom psykologin. Han menade att personligheten utvecklas genom en serie faser där libido fokuseras på olika erogena zoner. Enligt honom kan konflikter i dessa faser påverka den senare personligheten och leda till fixeringar eller vissa beteendemässiga drag.
Även om hans idéer var banbrytande och hade stor inverkan på psykologin har de också kritiserats hårt. Vetenskapliga bevis saknas ofta och många av hans teorier bygger på fallstudier snarare än empirisk forskning. Dessutom upplevs hans starka fokus på sexualitet som begränsande och hans begrepp tar för lite hänsyn till kulturella skillnader och personlighetsutveckling.
Trots detta är vissa av Freuds rön fortfarande relevanta. Tanken att tidiga erfarenheter påverkar personligheten, att det omedvetna spelar en roll för vårt beteende och att inre konflikter kan vägleda oss är fortfarande viktiga teman inom psykologin. Freuds arbete är kanske inte okontroversiellt, men det har onekligen format vårt tänkande om det mänskliga sinnet och är fortfarande en inspirationskälla för psykologer, filosofer och terapeuter över hela världen.